Charlotteelgtberg

Ett äventyr!

Och där står jag, bredvid mina tre stora resväskor redo att sätta på punkt på detta äventyr. I väntan på killen som jag ska lämna nyckeln till har jag en konstig känsla i magen. Dags att lämna det som varit hemma i sex månader. Men det känns rätt, som att det är dags nu. För även om det är konstigt att krama om någon jag vet att jag aldrig mer kommer se, behöver jag nya utmaningar nu. Jag tror inte jag bott någonstans som har lärt mig så mycket som här. Alla människor med olika kulturer, ursprung och livsstil. Olika moral, värderingar och framförallt allas olika drömmar. Jag har lärt känna mig själv på en helt ny nivå och vem jag kommer vara i framtiden är inte lika skrämmande längre. Jag vet vad jag vill nu.

 

Men vem kunde tro att när jag stod där på flygplatsen och kramade om två familjemedlemmar att jag skulle sitta i en cykeltaxi på väg till klubben några veckor senare. Vem skulle kunna föreställa sig oss klättrande på balkongerna klockan tre på natten eller nattbadet i det mörka havet. Att favorit baren skulle sjunga samma låtar kväll efter kväll och att det skulle va självklart att det görs en hallonmojito så fort jag går in genom dörren. Vem kunde se oss dansa nätter långa, kyssa salta läppar eller springa hand i hand i regnet. Vem kunde ana hur högt skatten från lägenheten skulle bli, eller att vi från 6 olika länder skulle sitta i en park och sjunga high school musical till en gitarr. Att solen skulle strålade på min födelsedag och att tatueringsnålen skulle skriva två texter på min kropp.

Vissa saker är lite starkare, vissa människor har gjort lite starkare intryck och jag har ett minne som jag ofta burkar tänka tillbaka på. Detta var i början av augusti och jag hade precis börjat jobba på mitt nya jobb. Ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle ha, men som lärde mig mer om mig själv än vad jag gjort på länge. Vi var sex stycken där och då och en fredag skrattar vi oss in på en av de bästa AW vi haft. Beerpong följt med skrik så högt att grannarna klagade.. Här bygger vi band som i dag är några av de starkaste jag har. Endel av oss fortsätter sedan med taxin upp mot Montjuic, som för övrigt är plasten vi alltid väljer. Där sitter vi, tre förvirrade och borttappade själar. Vi har inget annat gemensamt, vi är inte från samma värld. Men där och då, tittandes över vår vackra stad var vi hela, tillsammans.

 

Så tack Barcelona för skratten, för fjärilarna i magen och för ölen i sanden. För svettpärlorna på dansgolvet och för att jag äntligen vet vart jag hör hemma. Tack för takterasserna, för bruncharna, för möjligheten att möta människor som får en att känna att man lever. Tack för det äckliga kaffet, spyan över balkongen och toasten till frukost. Tack för kackerlackan i köket, för bakishängen på stranden och för alla fina stunder med de som varit och hälsat på mig. Det har varit sex månader av äventyr och jag hade inte velat gör det med någon annan än mig själv.

Jag sätter nu punkt, stänger dörren och är redo att åka mot flygplatsen. Väskorna är nerburna och taxin är redo. Tack för denna tiden, vi ses igen, men min tid i Barcelona slutar här.

Två bättre helger!

Hejsan vänner! Kommer ni ihåg mig? Jag lever och håller som vanligt på med att planera mitt liv och vad som ska hända näst. Huuur är läget? känns som det var såå längesedan. Jag mår bra, solen skiner och vännerna blir fler och fler. Jobbet rullar på även om jag fortfarande letar efter inspiration.. kanske dags att börja plugga istället, det tycker jag ju faktisk om.

Sen sista da? Jo Stina har varit på besök. Hela fem dagar och som vanligt med den tjejen jag älskar mest av alla blev det såå lyckat. Vi han med så himla mycket också på de fem dagarna hon var här. Fick henne till att uppträda på min favoritbar, presenterade henne för alla mina vänner och fick sen i veckor höra hur rolig syster jag har. Vi han med en flytt till ett nytt rum, turistande och lite solande vid havet. Vi spelade kort, drack drinkar och skrattade högt på Barcelonas gator. Inget slår hur högt jag skrattar med henne.  

Sen har Frida varit på besök, och vi hade också så galet jävla roligt. Som vanligt kaos med den tjejen, och att jag gick på penicillin och dansade nykter i fem timmar på en klubb var givetvis inget konstigt alls. En av de bättre kvällarna på väääldigt länge. Och det bästa med allt är att jag kom ihåg varje sekund. Vi käkade också brunch, chillade på stranden och åt tapas. Allt som hör denna stad till alltså.

Sen nu har vi gått in i oktober och idag har jag haft shorts och linne på mig. Man fattar typ inte vad som är slutet på sommaren här. För även om man vissa dagar måste ha långbyxor så är vissa dagar som i sommras. Vilken bra sommar jag haft ändå. Tänker tillbaka och ler. Livet har verkligen sina dalar, känns tryggt att veta det. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker stanna här. Hoppas ni mår bra! Nu vet ni att jag lever i alla fall ;)

Med kärlek, Charlotte

 

Mitt i vardagen och ingen fattar varför..

Kanske ett blogginlägg är en bra idé.. för som ni alla säkert vet var det en terrorist attack här i Barcelona igår...

Igår vid lite över fem fick min kollega på jobbet ett sms om att det har kört in en lastbil på la rambla. Vi skrattar. Någon säger att det inte är på riktigt och vi skrattar igen. När vi inom två minuter hunnit gå in på aftonbladet förstår vi att det är inget skämt, det stämmer. Vi sitter på vårat jobb 6 km ifrån denna gatan och får panik. Konstiga känslor som man inte vet hur man ska hantera kommer över oss. Alla börjar ringa sina nära. Alla lyssnar på live nyheterna. Och vi turas om att kolla ut för att se om det kommer något nära. Vi vet inte om det kommer komma skott, bomber eller om vi är säkra. Jag vet fortfarande idag inte om jag är säker här på mitt rum, som bara är 1.7 km bort. Lastbilen körde in på gatan mina två kollegor bor på och vi försöker göra allt för att vara tacksamma för att vi inte var där just då, samtidigt som vi inte fattar vad det är som hänt. Fyra timmar senare tar vi en taxi hem, taxi chauffören är en ängel men också i samma chock som oss. Han ger oss det billigare, det blir en roligt stund och vi spelar bra musik. Vi hjälper varandra. 

 

På kvällen dricker vi små mängder av öl för att lugna, men inte förstärka känslorna. Vi sitter tillsammans här i lägenheten och försöker förstå vad som hänt. Staden är tyst och gator avstängda, då och då kommer polisbilar förbi och helikoptrarna snurrar runt i luften. Vi kolla uppdateringen och ser om alla vi känner är okej. Jag har haft tur, ingen jag vet har blivit skada. Vi är mest chockade och tunga, för vi börjar förstå vad som faktiskt har hänt. 

 

Inatt sov jag imponerande 9h och går upp till jobbet som vanligt. Det är folk på gatorna och metron är nästan lika full som alltid. Men det ligger en sorg i luften, en känsla av besvikenhet över att någon kan göra såhär mot vår fina stad. Många tankar finns: är det säkert nu? kan man gå här? Vart kommer nästa attack? Ingen vet, men vi alla har bestämt oss för att fortsätta leva. Vi har format om lite, men ändå fortsatt. För som jag har förstått det har de inte tagit fast alla ännu, vilket är läskigt. Samtidigt som det alltid kommer att finnas flera sjuka personer. Vi fortsätter leva, för någonstans måste man hitta den styrkan. Jag har många fina människor här och min familj är ett samtal iväg. De var de första jag ringde förresten, att få höra deras röster betydde allt. Jag grät när jag pratade med dem, så rädd för att försvinna från denna jord. Och min syster skojar då om att det är lugnt, och i fall jag skulle dö lovade hon att skriva att jag är bartender på min gravsten. Jag skrattar. Så fint att hon kan hitta humor när jag är så rädd. Viktigt att acceptera att man är rädd, viktigt att ta det på alvar, viktigt att vara smart, verkligen. Men det är också viktigt att fortsätta som vanligt, skratta och leva.

Jag känner mig stark idag, igår var jag svag. Så är livet, men någonstans måste det få vara så. Och jag hatar att vår värld ser ut som den gör, jag hatar att detta har blivit en vardag. Men jag tänker inte låta det få påverka mitt liv. Något som är så svårt, speciellt när jag är så rädd för så mycket. Men det går bra, vi kommer bli hela här i staden igen. Jag måste tro på det.

Min stad kan vara din stad & sen blir det vår stad.

Lite bilder från när mina föräldrar var här och vi åkte med en turistbuss. Såg så mycket och helt galet vilken fin stad jag bor i. Verkligen mysigt att ha de på besök och vi han med så mycket!

Annars då, jo tack det är bra! Börjar lugna ner sig lite nu och jag börjar få koll på saker och ting. Skaffat mig ett jobb, haft endel  besök och så har min mobil blivit stulen. Dumt nog fanns det mer på den än vad som var nödvändigt så har behövt fixa en massa med banken och gamla kompisar. Kom lite mycket på en gång då det hände samtidigt som jag hade mina första jobb dagar, så det tog lite mer på psyket än vad det hade behövt. Men det är bra nu och jag är tillbaka med en ny mobil ;) 

 

Så jag jobbar som sagt nu och jag tror det blir bra. Inte som jag tänkte och en ständig kamp på om jag är strak nog att klara det, men ändå något jag lär mig mycket av. Sen gör ju folket mycket, och jag trivs verkligen runt alla de jag jobbar med. Det är så bra här nu och det faktum att Julia kommer imorgon gör det hela lite bättre!

 

Nu ska jag faktiskt gå ut på balkongen och chilla med mina flat-mates så får ni ha det bäst!

Med kärlek, Charlotte

Bra dag!

//Bilderna är från när jag & Emil var i park guell häromdagen.//

 

Alltså, idag har varit en sådan extremt bra dag från början till slut! Vaknade utvilad, gick till stan och åt lunch. Fixat och städat mitt rum, umgåtts med härliga människor och fått en anställning(!!) Pratat med min familj och packat min väska inför helgen. Då jag åker en runda till Sverige för att träffa hela min familj, sist det hände var några dagar innan nyår. Och nu ikväll sitter jag här och lyssnar på härlig musik & om någon timme ska vi ut på drinkar med folket i lägenheten. Ibland tar sig livet. Och förlåt att jag inte skrivit om de dagarna som inte varit så bra den senaste tiden. Kanske borde göra ett eget inlägg om hur det känns att vara ny i en stad så här. Eller vill vi hålla det positivt kanske.. Jag får se, tills det får ni ha det så bra!

Med kärlek, Charlotte

Andra sidan vägen!

Hallå!

Som jag luras, skrev på snap igår att jag var på blog mode och så kom det aldrig något inlägg. Faktiskt inte mitt fel då forme varit lite bråkiga. Nu funkar det dock så nu kan jag skriva. Gårdagen spenderade jag på ett fik som ligger andra sidan gatan, skrev en massa cv & personliga brev och myste. Efter att ha pratat med de där hemma i två timmar tog jag metron till stranden. Provade på lite yoga precis vid havet som var mysigt! Känner att jag behöver några gånger till där innan jag får ro att verkligen slappna av och göra det på riktigt med verklige kul att prova på! Efter de satt vi några timmar och snackade musik med några öl här i lägenheten.

 

Idag vaknade jag jättetrött och skulle ta mig till stranden, blev inte så. Tänker istället gå och handla & sen typ tvätta och så. Helgdag här imorgon så det är fest hela dagen så kan vara bra att ha gjort allt sånt innan. Ska bara måla mina naglar en gång till innan jag bege mig. Annars då? jo strålande sol & typ 27 grader så kan inte klaga, inte sen jag införskaffade mig en fläkt i rummet i alla fall. Hoppas ni mår bra!

 

Med kärlek, Charlotte

Kväll efter kväll bara njuter jag av att få vara endel av denna stad.

Några fina på mina vänner jag träffat här.

 

Ganska sjukt ändå, att jag varit här en vecka & redan hunnit hitta på så mycket roligt. Som en kväll när jag satt på mitt rum & åt kvällsmat & får ett sms från en av de jag lärde känna kvällen innan. ”Hi Charlotte, how are you? We are going to a party tonight at a friend´s house, do you want to join us? :) ” Några timmar senare sitter jag i ett rum med typ tjugo nya vänner, där fyra blir riktiga vänner. Spansk musik, diskussioner om olika kulturer blandat med många skratt. När klockan närmar sig 2 bestämmer vi oss för att ta taxin till havet.

Tänkte entra någon klubb men det slutar med att vi köper oss en varsin 1€ öl och sätter oss på stranden. Kaxig som jag är har jag redan gjort ett bett med en av killarna & därför bestämmer vi oss efter en stund för att bada. Klockan är cirka 3.30 och havet är alldeles ljummet. Vi simmar ut till bojen som är längst i väg och det känns som att vi bada i timmar. Snackar, skrattar och när jag precis samlat mig efter hans utdrag om hur rädd han är för hajar kommer jag på vart jag är. Jag är här nu, hundra procent här. I ett varmt land där de kryllar av härliga människor och jag kan stanna här hur länge jag vill. Livet ibland alltså. 

BARCELONA, nu är jag äntligen här!

.. Ja ni här på bloggen har ju inte hört så mycket om det, men alla andra som varit vid min sida denna vår har garanterat.. Tänker ger er lite bilder på hur det ser ut när man går från där jag bor till centrum centrum. Jag tycker jag bor ganska centralt, då jag har tio/femton minuter till den stora shoppingatan. Men så kommer jag hem till mina vänner som faktiskt bor på den, så förstår jag vad som menas med centralt.

Och för er som inte riktigt hänger med nu, så flyttade jag till Barcelona i tisdags och här ska jag jobba & träffa folk typ. Tycker verkligen bättre om att skriva flytta än resa, för även om det "bara" blir tre månader, vilket är minimum på  mitt boende så har jag faktiskt tänkt att inte bara besöka utan vara endel av allt. Som i att jag verkligen lever här, skrattar, gråter, äter, dansar, sover. Allt.

Som alltid är det massa papper som ska fixas, jobb som ska sökas & människor att prata med. Men måste säga att människorna i staden har tagit bra emot mig! Sjukt ändå, att man bara kan flytta till ett annat land sådär. Nu ska jag snart sova, om det går med mina axlar som jag då givetvis har bränt. Bara för att min kompis utmanade mig till vem som kunde bli brunast på tre dagar.. Han har i och för sig bränt hela ryggen så egentligen är minst synd om mig haha.

Med kärlek, Charlotte

Cape of good hope on freedoms day

  

Stellenbosch Craft Beer Festival 2017

Dag två i Sydafrika bjöd på Ölfestival i en 33° gradig park. Där trivdes vi väldigt bra, med öl i mängder och ett sydafrikanskt band spelande i bakgrunden. 

Fav breakfast

My bags are packed in a row & you know i´m ready to let you go

Hej hej!

Öppnade min dator idag och gick automatisk in här. Så himla intressant att jag ibland inte ens kommer ihåg att jag har en blogg och ibland loggar jag in här automatiskt. Vilket fall rullar livet på jättebra och jag jobbar på tre jobb, träffar jättemycket härligt folk och planerar sommaren för fullt. Stina har också varit hemma i två veckor och umgåtts jättemycket med mig, vi har bland annat varit på dop och firat henne födelsedag. Givetvis kollat på mycket serie och lyssnat på tonvis av musik.

När hon nu flugit tillbaka tänker jag att jag ska ta tag i mitt egna liv och har därför börjat fixa saker till nästa vecka. Behöver göra en ansiktsbehandling, ta en till spruta och sen ha ett möte innan jag flyger till Sydafrika. Tänkte nämligen hälsa på broder och se hur han har det, väldigt roligt! Tänker därefter att jag ska fixa boende & jobb till sommaren, lutar åt ett varmare land. Vilket kan vara väldigt trevligt. 

 

Mår bra, verkligen bra! Fast jag bor där jag gör, antar att jag bara behövde gnälla lite, haha. All kärlek till er, det är ju ändå det som vinner i längden. Puss

 

Cause it's fun

      

Åre

Hemkommen från denna magiska platsen Åre, hur fint är det inte när solen lyser? 

Good old days

Satt och tittade tillbaka på inlägg från typ två/tre år sedan och hittade dessa. Från den tiden vi hade en studio i skolan att fota i. Tycker de är lite charmiga så vill dela med mig av de igen. Annars rullar livet på och jag funderar på i detta nu att gå ut på promenad. Dock är det både snö och ganska kallt ute, men tror jag hade behövt lite frisk luft. Vi märker om det blir den lata delen av hjärnan som pratar eller den andra, hoppas ni mår bra!

Love Charlotte