Charlotteelgtberg

Åre säsong - 17/18

 Som traditionen säger här på bloggen så där det dags att uppdatera när jag kommer hem till mitt flickrum. Denna gången har jag ju i och för sig bara varit borta två månader, men som känns som ett halvår. Det är fascinerande hur mycket man hinner med på en plats där allt är så intensivt. Att få åka till Åre är som att åka hem. Berget är detsamma, festerna är detsamma, människorna är som en familj och jag blir så hundra procent Charlotte där. Vi har skrattat och gråtit om vart annat och det har verkligen varit en lyckad säsong. Och såklart har jag bilder från denna tid, så ska sluta skriva nu: 

Starkare och starkare

Hejsan fina!

Är ledig såhär mitt i veckan och sitter och funderar på hur roligt det är att planera. Alltså när man varit med om något, hur man från det sedan kan utvärdera och reflektera så det blir en lärdom och när man har dessa på hög inför ett nytt uppdrag, hur det inte blir lika skrämmande då. Sitter nämligen och läser gamla blogginlägg och ser så stora skillnad från bara ett år tillbaka. Det måste ju ändå var något av det finaste i vårt liv, att man blir smartare av allt, att man blir mognare och att man vet mer och mer. Kanske en lite självklar sak egentligen, men när man mått dåligt en längre tid tycker jag det känns som man står stilla. Därför tror jag att det är roligt att gå tillbaka och se att man kommer framåt ändå. Sen är det något med nytt år och att ha en vår framför sig. Som att man får extra energi till att göra något som man tycker är roligt.

Har egentligen igen aning om vart jag vill komma med detta inlägg, eller varför jag känner för att dela med mig om detta. Men jag antar att det bara handlar om hur viktigt det är att stanna upp och faktiskt uppskatta det man har. Och också att publicera inlägget när man för första gången på länge har en blogglust ;) Nu ska jag gå ner och fixa lunch, puss!

Ã…rsresume del 2

Juli. 

Detta var utan tveka den månaden som det hände mest i, som började med en väldigt mysig helg med familjen i Falkenberg. Tillbaka i Barcelona började jag jobba, fick min mobil stulen & allt annat typ krachade. En månad som till en början va så kaos att jag tänkte ge upp helt på denna stad, men som sen på något sätt blev bra. Det blev istället en månad med mycket skratt och många besök. Lärde känna mycket nytt folk och insåg att även om det inte blir som jag tänkt mig behöver det inte vara dåligt. Denna månaden var jag också som mest kulturell, som mest på stranden och som mest taggad på att fixa mitt liv. Och ja, inget slår ju vädret denna månad, går knappt beskriva hur underbart det är att gå med flippflopp dygnet runt! 

 

 Augusti.

Detta var en typisk sommarmånad, men mycket barhäng och mycket strand. Det är lite svårt att komma ihåg vad som hände i vilken, för även om jag är hade ett jobb med rutiner var det inget vi bryddes oss om att följa, haha. Vi satsade mycket på vårt beerpong spel, och vi hade så jävla roligt varje fredag. Sen hängde jag mycket med mina tjejer, på vår fina fina bar: First.  Som alltid blev lyckat. I slutet av månaden denna månaden tog jag även en tripp till Sverige för den årliga Kalmar helgen, som även i år blev lyckad. Verkligen en mysig helg, men folk jag tycker så mycket om. 

 

 

September. 

Detta skulle jag nog säga var en av de bättre månaderna, då både Stina & Frida kom på besök. Här bytte jag också lägenhet och vi fick nya kompisar på jobbet. Märker att jag skriver att det hände mycket i alla månader, men på sommaren var det verkligen fullt. Här mådde jag verkligen bra, september som annars är en månad som inte är något speciellt var en av det bättre på hela året. Fortfarande fint väder & många fina människor som alla vara taggade på att se vad världen ville ge oss. Världen som vi så gärna kollade ut över på alla dessa fina utsiktsplatser. 

 

 

Oktober.

Som vanligt efter att det varit sådär jättebra blir det sämre, och även om början på månaden var bra, med sol och så var slutet inte lika bra. Kontrasterna som gör livet, ja det är ju så de säger. Det blev därför mycket vardag, och det var nästan som att tiden tog slut, vädret blev kallt, många åkte tillbaka till respektive land och vi som blev kvar tappade bort oss själva.. Men hoppet hade vi ju kvar, och jag kom under denna tiden väldigt nära några av de jag jobbade med, vilket verkligen var guld.

 

 

November.

Min sista månad i Spanien och jag såg till att ta vara på så mycket som möjligt. Allt från favorit fik till människor jag visste jag snart skulle åka ifrån. Gjorde mycket som jag visste jag skulle sakna, som utsiktsplatser, billig tapas på uteservering och annat som har hört till detta liv. Gjorde också tatueringen som samlar allt jag gjort i min fina stad. Efter en födelsedag av speciell sort tog jag sedan mina väskor och flög hem. Att få träffa alla nära här hemma var precis vad jag behövde. Att få känna sig rik på äkta relationer. Sen för att det inte skulle bli för stor kontrast bokade jag fem dagar i London med syster. Något som var ett perfekt avslut på denna månaden.

 

December.

Hemma i mitt hus med mina nära & kära gjorde vi mycket där umgås var högt prioriterat. Firade jul, drack vin och skrattade. Stina släppte sin låt och efter mycket jobb, mycket jul firande, bubblade vi in ett nytt år. Ett år som jag är extremt taggad på att ta emot, med mycket mål och öppna händer. Jag hoppas på mycket skratt och mycket äventyr. 2018 kommer blir ett år som man kommer ihåg var ett bra år. 

Med kärlek, Charlotte  

Ã…rsresume del 1

Hej mina fina!  

 

Dags för ett inlägg innan vi går in på nästa år, ett år som redan är fullt med planer och som jag faktiskt är redo för. Mest för att jag inför förra var så osäker och förvirrad, men nu när jag tittar tillbaka på det som varit ler jag stort. Så onödigt ändå att ha så mycket ångest för framtiden samtidigt som vi absolut inte ska förminska eller skratta bort den känslan. Kanske är vilja att vilja gör något roligt och "riktigt" starkare om den finns där bakom, vilket fall blev det lyckat. Tycker vi spolar tillbaka och kollar igenom året. 

 

 

Januari.

Efter att ha skålat in det nya året med Julia vaknade jag upp på hotell i min absoluta favorit stad. Det allra bästa sätt att börjar det nya året och en flygresa senare var jag i Barcelona. Redo att starta en bartenderutbildning. Något som för alla var en oväntad överraskning och för min del inte minst spontan. I början på december 2016 var jag desperat efter att göra något roligt och något bara för mig, och det resulterade i en av de bästa månaderna i mitt liv, om inte den allra bästa. Aldrig skrattat så högt med ett gäng nya människor som där, och att det kunde bli så bra kunde inte ens jag drömma om.

 

 Februari.

En månad som delvis bestod av att fatta vad jag varit med om och delvis två roliga veckor i Åre. Där det som vanligt är allt annat än lugnt och såå mysigt att få bo med mina bästa vänner igen. Det är något med den platsen tillsammans med de människorna, som i att det var där livet började levas efter vad jag ville och inte vad läraren sagt eller vad som ingår i det vanliga. Även här skrattades det högt, både på & efter jobbet. 

 

 Mars. 

Detta var en sådan mysmånad som mars brukar vara, firat en massa födelsedagar och varit på ett dop. Här började jag också jobba på ikea hotell och där också lärde känna ett gäng härligt typer som jag nu jobbar med igen. En väldigt inspirerande månad där många planer inför sommaren gjordes. Någonstans här landade jag också i vad januari gett mig och letade efter platser att använda min nyvunna kunskap. 

 

 

April.

I denna månaden flög jag till andra sidan jorden. Fortfarande så svårt att greppa att jag faktiskt har varit i Sydafrika och att jag faktiskt klarade det. En resa som var alla känslor jag någonsin känt, både bra och dåligt. Verkligen en plats där många av mina rädslor kom fram, allt från att resa dit till att våga åka med främlingar. Men jag måste säga att det absolut va värt det. Verkligen roligt att se hur Anders hade det och att få träffa hans kompisar. Det är liksom lite annorlunda att dra en absint shott på en sydafrikansk bar med människor från hela världen. 

 

 

 Maj.

 Maj månad bjöds det på både konfirmation & bröllop. Först en släktsamling på Ellens dag som verkligen var en mysig och fin dag. Och ni alla vet ju hur jag känner över bröllop, finns knappast något finare att få vara en del av.  En möhippa med Saras vänner var också en dag värt att nämna, åh så roligt vi hade!

Juni.

Månaden där allt hände.. haha, allt från student till personalfest till födelsedagar och givetvis att jag den 6 juni faktiskt flyttade till mitt Barcelona. Nyfiken, taggad & redo att se vart världen skulle ge mig. En månad med mycket skratt & många tårar. Jag är kaxig i det mesta jag gör men att inse att jag är helt själv i denna stad jag egentligen bara har festat i förut, kastade verkligen ut mig i världen. Men som det mesta här i livet löste det sig, och att jag redan tredje dagen hittade en vän som skulle vara min bästis i 6 veckor framåt gjorde så mycket. Och att jag genom denne också skulle träffa de som är mina närmsta från hela Barcelona tiden. Ler när jag tänker tillbaka på detta, det finns inget som slår barcelonas trevliga gator mitt i sommaren.

Ett äventyr!

Och där står jag, bredvid mina tre stora resväskor redo att sätta på punkt på detta äventyr. I väntan på killen som jag ska lämna nyckeln till har jag en konstig känsla i magen. Dags att lämna det som varit hemma i sex månader. Men det känns rätt, som att det är dags nu. För även om det är konstigt att krama om någon jag vet att jag aldrig mer kommer se, behöver jag nya utmaningar nu. Jag tror inte jag bott någonstans som har lärt mig så mycket som här. Alla människor med olika kulturer, ursprung och livsstil. Olika moral, värderingar och framförallt allas olika drömmar. Jag har lärt känna mig själv på en helt ny nivå och vem jag kommer vara i framtiden är inte lika skrämmande längre. Jag vet vad jag vill nu.

 

Men vem kunde tro att när jag stod där på flygplatsen och kramade om två familjemedlemmar att jag skulle sitta i en cykeltaxi på väg till klubben några veckor senare. Vem skulle kunna föreställa sig oss klättrande på balkongerna klockan tre på natten eller nattbadet i det mörka havet. Att favorit baren skulle sjunga samma låtar kväll efter kväll och att det skulle va självklart att det görs en hallonmojito så fort jag går in genom dörren. Vem kunde se oss dansa nätter långa, kyssa salta läppar eller springa hand i hand i regnet. Vem kunde ana hur högt skatten från lägenheten skulle bli, eller att vi från 6 olika länder skulle sitta i en park och sjunga high school musical till en gitarr. Att solen skulle strålade på min födelsedag och att tatueringsnålen skulle skriva två texter på min kropp.

Vissa saker är lite starkare, vissa människor har gjort lite starkare intryck och jag har ett minne som jag ofta burkar tänka tillbaka på. Detta var i början av augusti och jag hade precis börjat jobba på mitt nya jobb. Ett jobb som jag aldrig trodde jag skulle ha, men som lärde mig mer om mig själv än vad jag gjort på länge. Vi var sex stycken där och då och en fredag skrattar vi oss in på en av de bästa AW vi haft. Beerpong följt med skrik så högt att grannarna klagade.. Här bygger vi band som i dag är några av de starkaste jag har. Endel av oss fortsätter sedan med taxin upp mot Montjuic, som för övrigt är plasten vi alltid väljer. Där sitter vi, tre förvirrade och borttappade själar. Vi har inget annat gemensamt, vi är inte från samma värld. Men där och då, tittandes över vår vackra stad var vi hela, tillsammans.

 

Så tack Barcelona för skratten, för fjärilarna i magen och för ölen i sanden. För svettpärlorna på dansgolvet och för att jag äntligen vet vart jag hör hemma. Tack för takterasserna, för bruncharna, för möjligheten att möta människor som får en att känna att man lever. Tack för det äckliga kaffet, spyan över balkongen och toasten till frukost. Tack för kackerlackan i köket, för bakishängen på stranden och för alla fina stunder med de som varit och hälsat på mig. Det har varit sex månader av äventyr och jag hade inte velat gör det med någon annan än mig själv.

Jag sätter nu punkt, stänger dörren och är redo att åka mot flygplatsen. Väskorna är nerburna och taxin är redo. Tack för denna tiden, vi ses igen, men min tid i Barcelona slutar här.

Två bättre helger!

Hejsan vänner! Kommer ni ihåg mig? Jag lever och håller som vanligt på med att planera mitt liv och vad som ska hända näst. Huuur är läget? känns som det var såå längesedan. Jag mår bra, solen skiner och vännerna blir fler och fler. Jobbet rullar på även om jag fortfarande letar efter inspiration.. kanske dags att börja plugga istället, det tycker jag ju faktisk om.

Sen sista da? Jo Stina har varit på besök. Hela fem dagar och som vanligt med den tjejen jag älskar mest av alla blev det såå lyckat. Vi han med så himla mycket också på de fem dagarna hon var här. Fick henne till att uppträda på min favoritbar, presenterade henne för alla mina vänner och fick sen i veckor höra hur rolig syster jag har. Vi han med en flytt till ett nytt rum, turistande och lite solande vid havet. Vi spelade kort, drack drinkar och skrattade högt på Barcelonas gator. Inget slår hur högt jag skrattar med henne.  

Sen har Frida varit på besök, och vi hade också så galet jävla roligt. Som vanligt kaos med den tjejen, och att jag gick på penicillin och dansade nykter i fem timmar på en klubb var givetvis inget konstigt alls. En av de bättre kvällarna på väääldigt länge. Och det bästa med allt är att jag kom ihåg varje sekund. Vi käkade också brunch, chillade på stranden och åt tapas. Allt som hör denna stad till alltså.

Sen nu har vi gått in i oktober och idag har jag haft shorts och linne på mig. Man fattar typ inte vad som är slutet på sommaren här. För även om man vissa dagar måste ha långbyxor så är vissa dagar som i sommras. Vilken bra sommar jag haft ändå. Tänker tillbaka och ler. Livet har verkligen sina dalar, känns tryggt att veta det. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men tänker stanna här. Hoppas ni mår bra! Nu vet ni att jag lever i alla fall ;)

Med kärlek, Charlotte

 

Mitt i vardagen och ingen fattar varför..

Kanske ett blogginlägg är en bra idé.. för som ni alla säkert vet var det en terrorist attack här i Barcelona igår...

Igår vid lite över fem fick min kollega på jobbet ett sms om att det har kört in en lastbil på la rambla. Vi skrattar. Någon säger att det inte är på riktigt och vi skrattar igen. När vi inom två minuter hunnit gå in på aftonbladet förstår vi att det är inget skämt, det stämmer. Vi sitter på vårat jobb 6 km ifrån denna gatan och får panik. Konstiga känslor som man inte vet hur man ska hantera kommer över oss. Alla börjar ringa sina nära. Alla lyssnar på live nyheterna. Och vi turas om att kolla ut för att se om det kommer något nära. Vi vet inte om det kommer komma skott, bomber eller om vi är säkra. Jag vet fortfarande idag inte om jag är säker här på mitt rum, som bara är 1.7 km bort. Lastbilen körde in på gatan mina två kollegor bor på och vi försöker göra allt för att vara tacksamma för att vi inte var där just då, samtidigt som vi inte fattar vad det är som hänt. Fyra timmar senare tar vi en taxi hem, taxi chauffören är en ängel men också i samma chock som oss. Han ger oss det billigare, det blir en roligt stund och vi spelar bra musik. Vi hjälper varandra. 

 

På kvällen dricker vi små mängder av öl för att lugna, men inte förstärka känslorna. Vi sitter tillsammans här i lägenheten och försöker förstå vad som hänt. Staden är tyst och gator avstängda, då och då kommer polisbilar förbi och helikoptrarna snurrar runt i luften. Vi kolla uppdateringen och ser om alla vi känner är okej. Jag har haft tur, ingen jag vet har blivit skada. Vi är mest chockade och tunga, för vi börjar förstå vad som faktiskt har hänt. 

 

Inatt sov jag imponerande 9h och går upp till jobbet som vanligt. Det är folk på gatorna och metron är nästan lika full som alltid. Men det ligger en sorg i luften, en känsla av besvikenhet över att någon kan göra såhär mot vår fina stad. Många tankar finns: är det säkert nu? kan man gå här? Vart kommer nästa attack? Ingen vet, men vi alla har bestämt oss för att fortsätta leva. Vi har format om lite, men ändå fortsatt. För som jag har förstått det har de inte tagit fast alla ännu, vilket är läskigt. Samtidigt som det alltid kommer att finnas flera sjuka personer. Vi fortsätter leva, för någonstans måste man hitta den styrkan. Jag har många fina människor här och min familj är ett samtal iväg. De var de första jag ringde förresten, att få höra deras röster betydde allt. Jag grät när jag pratade med dem, så rädd för att försvinna från denna jord. Och min syster skojar då om att det är lugnt, och i fall jag skulle dö lovade hon att skriva att jag är bartender på min gravsten. Jag skrattar. Så fint att hon kan hitta humor när jag är så rädd. Viktigt att acceptera att man är rädd, viktigt att ta det på alvar, viktigt att vara smart, verkligen. Men det är också viktigt att fortsätta som vanligt, skratta och leva.

Jag känner mig stark idag, igår var jag svag. Så är livet, men någonstans måste det få vara så. Och jag hatar att vår värld ser ut som den gör, jag hatar att detta har blivit en vardag. Men jag tänker inte låta det få påverka mitt liv. Något som är så svårt, speciellt när jag är så rädd för så mycket. Men det går bra, vi kommer bli hela här i staden igen. Jag måste tro på det.

Min stad kan vara din stad & sen blir det vår stad.

Lite bilder från när mina föräldrar var här och vi åkte med en turistbuss. Såg så mycket och helt galet vilken fin stad jag bor i. Verkligen mysigt att ha de på besök och vi han med så mycket!

Annars då, jo tack det är bra! Börjar lugna ner sig lite nu och jag börjar få koll på saker och ting. Skaffat mig ett jobb, haft endel  besök och så har min mobil blivit stulen. Dumt nog fanns det mer på den än vad som var nödvändigt så har behövt fixa en massa med banken och gamla kompisar. Kom lite mycket på en gång då det hände samtidigt som jag hade mina första jobb dagar, så det tog lite mer på psyket än vad det hade behövt. Men det är bra nu och jag är tillbaka med en ny mobil ;) 

 

Så jag jobbar som sagt nu och jag tror det blir bra. Inte som jag tänkte och en ständig kamp på om jag är strak nog att klara det, men ändå något jag lär mig mycket av. Sen gör ju folket mycket, och jag trivs verkligen runt alla de jag jobbar med. Det är så bra här nu och det faktum att Julia kommer imorgon gör det hela lite bättre!

 

Nu ska jag faktiskt gå ut på balkongen och chilla med mina flat-mates så får ni ha det bäst!

Med kärlek, Charlotte

Bra dag!

//Bilderna är från när jag & Emil var i park guell häromdagen.//

 

Alltså, idag har varit en sådan extremt bra dag från början till slut! Vaknade utvilad, gick till stan och åt lunch. Fixat och städat mitt rum, umgåtts med härliga människor och fått en anställning(!!) Pratat med min familj och packat min väska inför helgen. Då jag åker en runda till Sverige för att träffa hela min familj, sist det hände var några dagar innan nyår. Och nu ikväll sitter jag här och lyssnar på härlig musik & om någon timme ska vi ut på drinkar med folket i lägenheten. Ibland tar sig livet. Och förlåt att jag inte skrivit om de dagarna som inte varit så bra den senaste tiden. Kanske borde göra ett eget inlägg om hur det känns att vara ny i en stad så här. Eller vill vi hålla det positivt kanske.. Jag får se, tills det får ni ha det så bra!

Med kärlek, Charlotte

Andra sidan vägen!

Hallå!

Som jag luras, skrev på snap igår att jag var på blog mode och så kom det aldrig något inlägg. Faktiskt inte mitt fel då forme varit lite bråkiga. Nu funkar det dock så nu kan jag skriva. Gårdagen spenderade jag på ett fik som ligger andra sidan gatan, skrev en massa cv & personliga brev och myste. Efter att ha pratat med de där hemma i två timmar tog jag metron till stranden. Provade på lite yoga precis vid havet som var mysigt! Känner att jag behöver några gånger till där innan jag får ro att verkligen slappna av och göra det på riktigt med verklige kul att prova på! Efter de satt vi några timmar och snackade musik med några öl här i lägenheten.

 

Idag vaknade jag jättetrött och skulle ta mig till stranden, blev inte så. Tänker istället gå och handla & sen typ tvätta och så. Helgdag här imorgon så det är fest hela dagen så kan vara bra att ha gjort allt sånt innan. Ska bara måla mina naglar en gång till innan jag bege mig. Annars då? jo strålande sol & typ 27 grader så kan inte klaga, inte sen jag införskaffade mig en fläkt i rummet i alla fall. Hoppas ni mår bra!

 

Med kärlek, Charlotte

Kväll efter kväll bara njuter jag av att få vara endel av denna stad.

Några fina på mina vänner jag träffat här.

 

Ganska sjukt ändå, att jag varit här en vecka & redan hunnit hitta på så mycket roligt. Som en kväll när jag satt på mitt rum & åt kvällsmat & får ett sms från en av de jag lärde känna kvällen innan. ”Hi Charlotte, how are you? We are going to a party tonight at a friend´s house, do you want to join us? :) ” Några timmar senare sitter jag i ett rum med typ tjugo nya vänner, där fyra blir riktiga vänner. Spansk musik, diskussioner om olika kulturer blandat med många skratt. När klockan närmar sig 2 bestämmer vi oss för att ta taxin till havet.

Tänkte entra någon klubb men det slutar med att vi köper oss en varsin 1€ öl och sätter oss på stranden. Kaxig som jag är har jag redan gjort ett bett med en av killarna & därför bestämmer vi oss efter en stund för att bada. Klockan är cirka 3.30 och havet är alldeles ljummet. Vi simmar ut till bojen som är längst i väg och det känns som att vi bada i timmar. Snackar, skrattar och när jag precis samlat mig efter hans utdrag om hur rädd han är för hajar kommer jag på vart jag är. Jag är här nu, hundra procent här. I ett varmt land där de kryllar av härliga människor och jag kan stanna här hur länge jag vill. Livet ibland alltså. 

BARCELONA, nu är jag äntligen här!

.. Ja ni här på bloggen har ju inte hört så mycket om det, men alla andra som varit vid min sida denna vår har garanterat.. Tänker ger er lite bilder på hur det ser ut när man går från där jag bor till centrum centrum. Jag tycker jag bor ganska centralt, då jag har tio/femton minuter till den stora shoppingatan. Men så kommer jag hem till mina vänner som faktiskt bor på den, så förstår jag vad som menas med centralt.

Och för er som inte riktigt hänger med nu, så flyttade jag till Barcelona i tisdags och här ska jag jobba & träffa folk typ. Tycker verkligen bättre om att skriva flytta än resa, för även om det "bara" blir tre månader, vilket är minimum på  mitt boende så har jag faktiskt tänkt att inte bara besöka utan vara endel av allt. Som i att jag verkligen lever här, skrattar, gråter, äter, dansar, sover. Allt.

Som alltid är det massa papper som ska fixas, jobb som ska sökas & människor att prata med. Men måste säga att människorna i staden har tagit bra emot mig! Sjukt ändå, att man bara kan flytta till ett annat land sådär. Nu ska jag snart sova, om det går med mina axlar som jag då givetvis har bränt. Bara för att min kompis utmanade mig till vem som kunde bli brunast på tre dagar.. Han har i och för sig bränt hela ryggen så egentligen är minst synd om mig haha.

Med kärlek, Charlotte

Cape of good hope on freedoms day

  

Stellenbosch Craft Beer Festival 2017

Dag två i Sydafrika bjöd på Ölfestival i en 33° gradig park. Där trivdes vi väldigt bra, med öl i mängder och ett sydafrikanskt band spelande i bakgrunden. 

Fav breakfast

My bags are packed in a row & you know i´m ready to let you go

Hej hej!

Öppnade min dator idag och gick automatisk in här. Så himla intressant att jag ibland inte ens kommer ihåg att jag har en blogg och ibland loggar jag in här automatiskt. Vilket fall rullar livet på jättebra och jag jobbar på tre jobb, träffar jättemycket härligt folk och planerar sommaren för fullt. Stina har också varit hemma i två veckor och umgåtts jättemycket med mig, vi har bland annat varit på dop och firat henne födelsedag. Givetvis kollat på mycket serie och lyssnat på tonvis av musik.

När hon nu flugit tillbaka tänker jag att jag ska ta tag i mitt egna liv och har därför börjat fixa saker till nästa vecka. Behöver göra en ansiktsbehandling, ta en till spruta och sen ha ett möte innan jag flyger till Sydafrika. Tänkte nämligen hälsa på broder och se hur han har det, väldigt roligt! Tänker därefter att jag ska fixa boende & jobb till sommaren, lutar åt ett varmare land. Vilket kan vara väldigt trevligt. 

 

Mår bra, verkligen bra! Fast jag bor där jag gör, antar att jag bara behövde gnälla lite, haha. All kärlek till er, det är ju ändå det som vinner i längden. Puss

 

Cause it's fun

      

Ã…re

Hemkommen från denna magiska platsen Åre, hur fint är det inte när solen lyser? 

Good old days

Satt och tittade tillbaka på inlägg från typ två/tre år sedan och hittade dessa. Från den tiden vi hade en studio i skolan att fota i. Tycker de är lite charmiga så vill dela med mig av de igen. Annars rullar livet på och jag funderar på i detta nu att gå ut på promenad. Dock är det både snö och ganska kallt ute, men tror jag hade behövt lite frisk luft. Vi märker om det blir den lata delen av hjärnan som pratar eller den andra, hoppas ni mår bra!

Love Charlotte 

Från min 20årsdag

     

Hittade ett gäng bilder på några människor jag tycker om. De alla är från min 20årsfest med släkten som jag hade i höstas, verkligen en bra helg! Undrar om inte det var den bästa på hela hösten, för det var första gången alla fem var hemma sedan i julas.. #barnpåvifft. 

Sen, såklart, blir det bra när hela släkten, yngsta barn till äldsta dam sjunger med i låtarna från sånghäftet och att det sedan slutar med att jag, Stina & Annie uppträder med en väldigt gammal men fin dans.. Haha, den blir lite svår att beskriva här men det var bra tider med bra människor, livet ibland alltså.

Fredagskväll med bästis

Två fina pics från en fredag med bästis. Vi började med en middag i Tingsryd och fortsatte med vin och drinkar på dellan i Växjö. Bara en månad sedan vi sist sågs, men ändå samtalsämnen för att fylla hela kvällen, natten och dagen efter. Vi träffade också en del folk från gymnasietiden och tillsammans med några nya ansikten hade vi en riktigt bra kväll. Världsklass

Life is all about contrasts

Alltid lika intressant att komma tillbaka till skogarna och göra utvärdering om vad jag upplevt. Alltid samma delade mening till att vara här, mina föräldrar bor ju här, endel av mina kompisar bor här och mestadels av min släkt bor här, jag borde älska det här. Ändå känns det fel, som om jag måste sluta komma tillbaka hit. Inte sluta för evigt givetvis, men sluta flytta tillbaka hit. Tillbaka till mitt gamla rum. Mamma säger att det kan vara bra, att få ha tråkigt så man känner hur roligt det är sen. Och kanske har hon rätt i det. Hade november och december inte varit så tunga som de var föra året kanske denna januari inte hade varit så fruktansvärt bra. Att det är kontrasterna som gör det. Jag vet inte, kanske är det inte platsen i sig som är felet utan min ångest jag ger mig själv när jag är här. Pressen jag sätter på mig själv att jag måste bli något, uppleva tillräckligt eller leva mer. Kanske är det faktumet att finns en verklighet här, att reglerna är på riktigt och jag kan inte festa till fem på morgonen, sova två timmar och sen gå till skolan och öva på att hälla exakt 4 cl i ett glas utan att mäta. Skakande för att jag är bakis, men skrattande för att alla i rummet sjunger högt till Bruno Mars.

Jag inser nu att jag ger er ännu ett sent inlägg där jag delar med mig av olika tankar, kommer idag fram till att det måste vara så. Att livet handlar om kontraster. Att jag var tvungen att trilla ner på trottoaren med trycket på bröstet och tårarna fallande som regn från mina kinder, för att kunna skratta på riktigt när vi hopplöst skulle försöka bära varandra hem från klubben för att fötterna värkte efter allt dansande i Barca. En stad och en tid som knappt går att mätas med något. Att få vara runt så många fina människor från överallt i vår värld, Hong kong till Venezuela. Canada till Tyskland. Det var en sån gåva att få träffa alla och just nu känner jag mig rik på människor. Thank you Barcelona for amazing memories and thank you, people, for doing this journey with me, you are gold.

So much love.

And for my English friends:

Always interesting to go back to the forest and evaluate what I have experienced. Always with a split view. My parent live here, some of my friends live here and almost everyone in my big family lives here. I should love to live here. Still, it feels wrong. Like I need to stop coming back here, not stop forever of course, but stop moving back to my old room. My mom says it might be good, to go back and have a boring time so you can enjoy the fun time more. Maybe she is right. If November and December weren't that dark, it might not have been so crazy good in January. That it is the contrasts. I do not know, maybe it´s not the place that is wrong but my anxiety. The pressure I put on myself that I must become something, experience enough, or live more. Maybe it's the fact that there is a reality here, that the rules are for real and I can not party until five in the morning, sleep two hours and then go to school and practice to pour exactly 4 cl in a glass without measuring. With my hands shaking because I'm hung over, but laughing cause everyone in the room is singing loudly to Bruno Mars.

 

I realize now that I am giving you one more late post, where I share a lot of thoughts. Today I realize that it must be like that, that life is all about contrasts. That I needed to fall down on the sidewalk with the pressure over my chest and the tears streaming down my face, to be able to laugh for real when we hopeless tried to carry each other home from the club when our feets ached too much after all the dancing in Barca. A City and a time that I can´t describe with words. To be around so many nice people from al over the world, Hong Kong to Venezuela, Canada to Germany is incredible. It was such a gift to meet all and right now I feel rich in people. Thank you Barcelona for amazing memories and thank you, people, for doing this journey with me, you are gold.

 

 

Fin jul

Exakt två månader senare sitter jag och läser gamla inlägg här på bloggen. Funderar över det vanliga och kommer fram till att jag tänker skriva, mest för att skriva, när jag känner för det. När jag har något viktigt att dela med mig av eller när jag undrar något. Idag är det annandagen och jag har haft en sån himla bra jul. Fått vara nära mina när & kära där speciellt min familj betyder så mycket. Kommer på oss sitta runt matbordet alla fem och gapskrattar åt något som egentligen inte är kul men som blir med rätt människor. Jag har endel nyheter och uppdrag jag ska ge mig ut på nu också, så tänker att ni ska få se delar av det. Puss & kram 

Onsdag mitt i veckan

Hellu people! Hur är det med er? Med mig rullar det på och jag spenderar alla mina dagar med kompisar och familj. Jag har ju min semester nu, ni vet den alla har på sommaren som är mellan två och typ sex veckor. Eller min är ju inte betald men jag tycker jag förtjänar att bara ligga här och kolla film och äta popcorn hela nätterna som har jobbat sen studenten. Denna dagen har jag spenderat med min Fia i Kristianstad och sen har jag lagat mat och druckit glögg med mina föräldrar. Japp ni läste rätt, de har fått för sig att varje onsdag kollar man på bonde söker fru och dricker glögg. Hur sjukt mysigt? ((inser nu att jag kunde tagit en sådan mysigt bild på det men det har jag inte gjort, ska bättra mig.. ))

Nu ska jag gör det jag tycker jag förtjänar, äta popcorn och kolla film, puss & godnatt 

 

 

Tankar om sorg

Ibland blir jag arg på att samhället inte ser hur starka vi är. Att folk på Ica inte ser igenom en och tänker: bra jobbat du har klarade det, du är inte ledsen längre. Det gör mig irriterad att vi inte tillåter varandra att känna öppet och gråta vart vi vill. Precis som det stör mig att ingen ger varandra komplimanger över hur bra vi bygger upp oss själva när världen river ner allt vi har.

 

Jag satt precis och kollade på den nya serien på tv4, Syrror och i första avsnittet är det en gammal tant med. Hon säger att hon inte vill opereras utan istället vill somnain för att få träffa sin man igen. Jag kan inte se scenen utaatt känntårarna i ögonen och när de sedan står vid sängen och maskinen slutar piptrillar tårarna ner från minkinder.  Jag tänker på varför jag reagerar så starkt och förstår att jag relaterar till min egen farmor. Jag saknar henne varje dag. Och ibland undrar jag hur vi klarat oss. Hur vi tillsammans, min familj & jag orkade med tre begravningar, mitt i vardagen på barnio månader. Sen blir jag stolt. Stolt över att jag själv kunde blir genuint lycklig igen och stolt över att jag tillåter mig själv att visa känslor oavsett var eller med vilka jag är med. Jag vann över sorgen, och även om jag har en bit kvar så känns de som jag vann över den. 

 

Jag funderar vidare och tänker på alla de som förlorar föräldrar och barn. På de som förlorar sin man eller de som en dag bara står med halva familjen kvar. Ni där ute, har ni någon aning om hur starka ni är? Förstår ni hur mycket jag ser upp till er att ni över huvudtaget tar er ut från huset. Jag vill inte få det att låta som att jag tycker synd om er, för alla går igenom saker absolut. Men när jag tänker på hur många tårar jag släppt och hur många gånger jag ifrågasatt min plats på denna jord så ser jag upp till er.

Tänk så många förebilder som inte vet om vad dom ger en. Tänk om man kunde se på folk hur mycket de stridit, så mycket mer kärlek vi kunde spridit. Jag försöker göra det ändå, för vi alla behöver det, men jag önskar jag kunde ge extra till de som behöver det extra. Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg mer än att jag vill lyftalla som kämpar just nu. Ni klara mycket mer än ni tror och med tiden kommer det bli bra. Sen vill jag också tipsa om serien, inte bara för den framkallar känslor utan även för den spelar på samhällsrollerna. Ser verkligen fram emot att se vart den går.. Nu måste jag sova. Har ändrat helt på mitt dygn sen jag flyttade hem så ska försöka fixa tillbaka det. Godnatt världen.